Sarah vaknade ungefär som hon brukar i 6 tiden. Då tog jag över henne i vår säng och försökte amma lite. Sarah var pigg och glad och klarvaken och "lekte" där emellan mig och Andreas. Själv var jag så trött att jag visste inte vart jag skulle ta vägen, så jag blundade och slumrade till. Strax senare hör jag en enorm duns och så skrik. Sarah hade ramlat ned på golvet från våran säng. Både jag och Andreas studsade upp och det var dom hemskaste sekunderna jag varit med om i hela mitt liv. Jag reagerade genom att strörtgrina och kände mig som världens hemskaste mamma. Varför skulle jag somna om??? Men jag trodde att Sarah låg "säkert" där emellan oss, men hon hade alltså rullat ned till fotändan och därfrån föll hon ned i golvet. Det är första gången hon gör illa sig riktigt ordentligt, men usch jag har aldrig någonsin kännt mig så rädd! Hon skrek en stund, men sen blev det bättre och hon började skratta och var som vanligt igen. Är lite rött på vänstra sidan pannan/huvudet, så blir kanske en bula. MEN huvudsaken är att allt gick bra, kund eha gått värre.

Så ingen bra start på dagen alltså, men nu har hon fått gröt och jag tänkte vi skulle göra oss i ordning och gå ut. Solen tittade fram nyss och jag trodde det skulle bli fint ute idag, men nu hänger regnet som vanligt i luften. Jeje, that´s life!